historia7

Säkerligen var det mycket stora summor som investerades i Forneboda, både i ett stort antal byggnader och i ansenliga mängder inventarier.
Efter makens bortgång började tillgångarna bli allt mer knappa för fru Gauffin. Den 15 maj 1916 sålde hon fastigheterna till Sven Olsson Estenberg, Stockholm, son till brunnskamrer Sven Olsson i Tulseboda.

Fru Gauffin undantog doch ratten att få bo kvar i den så kallade Fornstugan resten av sin levnad. Sven Estenberg hade vid tidigare tillfälle följt med Gauffins till Stockholm och arbetade ett antal år på Apotekarnes Mineralvattenfabrik.
Flera av husen såldes för avflyttning. Den stora villan plockades ner och transporterades till Gammalstorp. Där återuppfördes huset i starkt förändrat skick. Lekstugan och flera andra byggnader försvann också.Fru Gauffin ställde till stor auktion på lösöret, och snart var det mesta av vad hon under årtionden samlat in skingrat.

Ibland inbjöd Fru Gauffin alla Kyrkbyns barn till kalas på Forneboda.

Framemot 1920 flyttade Alma Gauffin tillbaka till Stockholm för gott. Där dog hon skärtorsdagen 1923, nära 84 år gammal. Den säregna sannsagan om ”Forne-bodafrun” var därmed till ända. Fru Gauffin har dock fått ett namn i Kyrkhult, ett aktat namn som kommer att leva vidare lång tid framöver.

År 1916 uppfördes ett mindre sågverk på Forneboda. Det försvann före 1920 och drevs av Karl Nilsson.

UR KARLSHAMNS ALLAHANDA

1888-08-18: ”......Något owanligt i sitt slag blir den byggnad som i wilda furuskogen å södra sjöstranden midt emot kyrkan uppföres af en apotekare, Gauffin från Stockholm.
Läget är wildt, romantiskt skönt, byggnads-stilen fornnordisk.
Detta eremitage, eller hwad namn det skall hafwa, lär efter hwad man sade mig redan kostat sin egare 10.000 kr och likwäl war det icke fullt färdigt.”

1889-02-13 ”.....Fru G. har i en tallskog låtit uppföra åt sig en egendomlig villa i gammel-dags ryggstugestil. Hon visar en uppoffrande hjelpsamhet mot alla sjuka och nödlidande, understödjer dem med penningar, anskaffar medicin och behandlar sjelf sjukdomar, som hon förstår sig på.
I sitt hem mottager hon dagligen besök af sjuka och hjelpbehöfvande, och för alla har hon ett godt ord, en hjelpsam hand, tröst och uppmuntran. Hon har på detta sätt i hög grad vunnit befolkningens beundran och tillgifvenhet.”