historia10
Bland dem som hjälpte till med serveringen bör i första hand nämnas Augusta Levin. Gustavssons dotter Gunvor skötte försäljningen av frukt, chok-lad, karameller m m.
De stora danskvällarna under året var annandag påsk, midsommarafton och nyårsafton. På vissa av de stora kyrkliga helgdagarna rådde allmänt nöjes-förbud i hela landet. Det gällde främst juldagen. Långfredagen och påskdagen. Midsommaraftons kväll sökte sig även många äldre till Forneboda dansbana. Åtminstone i slutet av 1930-talet kostade inträdet en krona för herrar och 75 öre för damer.
Forneboda var ett välkänt begrepp bland traktens ungdomar. Man kunde cykla långa sträckor på lördagskvällarna för att få dansa på Forneboda. Det berättas bl a att ungdomar ibland tog tåget från Karlshamn till Hovmansbygd. Där kunde man sedan låna cykel och fortsätta sin färd.
En person har berättat att det fanns stora cykelställ av trä inom dansbaneområdet. De som var rädda om sin cykel och inte vågade ställa den ute i ter-rängen, kunde betala 25 öre för att parkera cykeln i cykelstället.
ALLA GILLADE INTE DANSBANAN
På 1930-talet när det fanns gott om nödhjälps-arbetare i trakten, sökte sig även de gärna till Forneboda. Det kunde då bli bråk om flickornas gunst. Nämnas kan att det i den gamla ladugårdsbyggnaden inreddes en cell där stökiga dansbanebesök-are kunde låsas in.
Det var emellertid inte alla kyrkhultsbor som gillade att Forneboda hade blivit ett “dansnäste”. En del personer i bygden talade om “dansbane-eländet på Forneboda”. Helge Simonsson, som på 1930-talet var ung och stridbar präst i Kyrkhult, förmanade bland annat sina konfirmander med eftertryck att inte gå till Forneboda. Simonsson gick själv dit ibland och kontrollerade så att de inte höll till där. En gång uttalade han i en predikan i kyrkan följ-ande ord som blivit nästan bevingade: “I Fornebodasjön speglar sig både Guds och satans tempel”.
Alfred Gustavsson drev dansbanan till slutet av 1941.
SISTA DANSEN HÖSTEN 1943
Alfred Gustavsson hyrde ut Forneboda till Erik Jeppsson, Olofström, år 1942-1943. Erik försökte med olika dragplåster att driva dansbanan vidare
Bland annat skaffade han så kallade skrattspeglar som besökarna kunde roa sig med. Erik Jeppsson fick dock ge upp redan efter ett år. Ungefär vid påsk 1943 anordnades den sista offentliga danstill-ställningen.
Ännu en gång återkom dock Jean Lundh och spelade vid Forneboda dansbana. Det var i sam-band med Nykterhetsorganisationen Verdandis (NOV: s) 10-årsjubileum, som hölls på Forneboda en söndagseftermiddag i mitten av november 1943. Till sin hjälp hade Jean Lundh andra militär-musiker från Karlskrona.
Detta var absolut sista gången det dansades på Forneboda dansbana. NOV hade sina möten och festligheter på Forneboda de första åren efter bildandet 1933. En gång i mitten av 1930-talet ordnade NOV en dansafton som kallades “En natt i Argentina”. Det blev en besöks-succé med närmare 300 betalande deltagare.
Danspaviljongen på Forneboda stod kvar till hös-ten 1947. Då revs den, och virket användes vid uppförandet av Ungdomsgården - Folkets hus i Kyrkhult samma år.
