Carl Eldh

Ett helt annat uttryck har statyn över kompositören och sedermera politikern Gunnar Wennerberg på Djurgården i Stockholm från 1915. I både porträtt och monument visar han prov på en enastående blick för den avporträtterades personlighet.
Eldh hade under åren många samarbeten med en rad välkända arkitekter: Isak Gustaf Clason, Rag-nar Östberg, Ivar Tengbom, Erik Lallerstedt med flera, som behövde skulptörens tjänster vid tidens typiska fasadutsmyckningar och skulpturala inredningsdetaljer.

Carl Eldhs skulptur Strömkarlen på Strömkarlsbron i sv:Trollhättan.

Även privatlivet tog en ny riktning för Carl Eldh kring denna tid. Kort efter hem-komsten till Sverige träffade han Elise Persson och 1907 föddes dottern Brita. Trots att paret levde åtskiljda under många år, då Elise och Brita flyttade till Kalifornien 1921, kom dottern att få en central betydelse efter sin fars död i etablerandet av det framtida museet.
Efter en lång tid i diverse provisoriska lokaler kunde Carl Eldh 1919 ta sin nyuppförda ateljé i Bellevueparken i bruk. Ateljén hade ritats av vännen Ragnar Östberg och kort därpå skulle de båda återigen arbeta tillsammans, då med anledning av den konstnärliga utsmyckningen av Östbergs viktigaste verk: Stadshuset i Stockholm.

Eldh fick i uppdrag att göra ett antal skulpturer för trädgården. 1923 avtäcktes tre monumentala mar-morstatyer föreställande August Strindberg (Författaren), Gustaf Fröding (Poeten) och Ernst Josephson (Målaren). Dessa kompletterades senare med ett par nättare skulpturer i brons, Sången och Dansen, placerade på balu-straden mot Riddarfjärden.
Under 1920- och 30-talen var Carl Eldh vid sidan av Chris-tian Eriksson och Carl Milles den mest anlitade skulptören i Sverige och hans verk finns än idag spridda på orter från norr till söder.

Från Carl Eldhs ataljé, nu museum.

Med tiden började decennier av tungt arbete sätta sina tydliga spår på Carl Eldhs hälsa. Större monument, såsom Engelbrekt i Arboga (1935) och Carl von Linné i Älmhult (1946) längre tid att slutföra. Eldh, som alltid stått arbetarrörelsen nära, fick tidigt i upp-drag att utföra ett monument över Hjalmar Bran-ting men arbetet drog av olika anledningar ut på tiden.

Det enorma Brantings-monumentet avtäcktes på Norra Bantorget i Stockholm först 1952 och ett par år senare, 1954, avled Eldh. Han efterlämnade en ateljé från golv till tak fylld med skisser och verk från ett långt konstnärsliv.